Trappan – före och efter vitt

När vi hade köpt huset och var på väg att flytta in hade vi en lååång lista över saker vi ville göra om i huset. Från stort till smått, från att riva väggar till att måla. Efter en tid i huset var vissa saker inte lika viktiga längre, som till exempel väggrivningen (puh för det) medan fondväggen i vardagsrummet bara inte gick att leva med. Under våra snart tre år i huset har det hänt saker här och där och senaste tillskottet på uppgraderingsfronten är trappan. Förut i nyansen fucking furu.

Nu i ljus och fräsh vit.

Vi har haft många planer för den här trappan men till slut landade vi i att ett lager vitfärg (eller snarare typ sju) skulle ge tillräckligt lyft. Tidigare planer har omfattat inbyggnation och allehanda specialförvaring och lönnfack …

Så nu har vi en ljus (-are) hall och det första som möter oss när vi kommer hem är inte längre ett stort ljusslukande furumonster. Hurra!

Den i alla fall halvlånga uppgraderingslistan håller i skrivande stund på att bli ännu kortare. Just nu meckas det ny badrumsinredning och inom kort ska kökets sista skåp bli till lådor. När inspirationen är igång är det bara att hålla i sig och kötta ;) Vad uppgraderar ni just nu?

Julkärven på plats på sin pinne

Sådärja! Nu är det jul på riktigt. Bullerbyjul. Havrekärven är på plats och allt som faktiskt saknas är snön. Kom tillbaka snart tack! Julkärvar är inte så lätta att hitta nu för tiden (inte inom mitt rörelsemönster i alla fall) men förra helgen sprang vi på en hos söta Birgerssons blomdesign i Fjugesta (av alla ställen…). Så nu är vi med kärve.

Annars ligger vi lite efter den här julen. Men jag skippar det extra lull-lullet och tänker att jag gå rätt på granen. Kärve och gran, då är det ju jul, eller hur? Sen är gästerna välkomna, i olika grupperingar, omgångar och storlekar. Den här julen, efter den här hysteriska hösten, ska jag njuta extra mycket och försöka att bara vara. Det enda som saknas nu är som sagt snön, för jag har planerat att mitt jullov (till största del) ska innehålla skidåkning, eftermiddagstupplurar och knäck.

Så nu köttar vi vidare mot jul tycker jag. Med eller utan extra lull-lull.

Och tänk, dan därpå, när jag drog upp rullgardinen, möttes jag av det här.

Höstig dörrkrans

Ruskiga hösten är här. Jag försöker se på den med tillförsikt. Det innebär ju faktiskt att jag kan tända alldeles för många ljus, elda brasa var och varannan kväll, krypa upp i soffan med en tekopp under en filt. Jo, så får jag ju toffla runt i mina älskade raggsockor och min One piece också. Jojagtackarjag.

I helgen var vi utepå landet hos mamma och jag gav mig upp i skogen på jakt efter material till min höstiga dörrkrans. Det var dags för en sån nu och en sån blev det.

Jag matchade vit mossa med röda grenar, som mamma mer än gärna ville bli av med. Hon har en buske som sprider sig som en löpeld, tänk vad livsglada vissa växter är. Jonas förbjöd mig dessutom från att stoppa dem i marken och odla ny buske … Jag tycker den anspelar på jul tillräckligt mycket och samtidigt tillräckligt lite. Framåt advent får det nog bli granris, då ska ju även den obligatoriska bocken risas.

Stommen var i någon slags flätad rottingliknande variant och kostade 79 kronor på Ica Maxi. Mossan lindade jag fast med grön bindtråd (ståltråd) och så fick kvistarna göra det sista jobbet. Härligt med lite ombyte, förra året var det hjärtform på Kumlamodet.

Riktigt höstrustat utanför knuten nu. Mysigt! Hur höstrustar ni?

Pionlampa av ett gäng servetter och en rislampa

Jag har länge spanat efter den perfekta lampan till sovrummet. Nåt som kan smälta in i det turkosa temat och samtidigt sticka ut lite. Jag hade väl tänkt mig att köpa en lampa men så sprang jag på inspiration inne på bloggen punkslöjd. En pionlampa fick bli pricken över i:et.

How to
Allt du behöver är servetter, sax, tråd, limpistol och en rislampa (och en stor dos tålamod och alldeles för mycket fritid).

1. Klipp upp servettens vikta kant.

2. Klipp även upp de två sista viken på andra sidan. Alla sidor ska vara ”öppna”.

3. Börja i ena änden och vik ihop servetten till ett dragspel.

4. Knyt en tråd i mitten på dragspelet.

5. Klipp till ändarna på dragspelet. Det är nu du bestämmer blommans karaktär. Om du klipper runda hörn och fortsätter några centimeter upp mot mitten, blir det klassiska blomblad. Huvudsaken är att du gör ungefär likadant på alla blommor. På bilden klipper jag en av mina första pioner och efterhand märkte jag att jag ville ha lite tydligare, mer avgränsade blad och klippte då lite längre upp på sidorna, in mot mitten av dragspelet.

7. Nu tar du fram dina hökögon och lite mer sköra egenskaper och delar på servettens lager, ett i taget (ja, det är ett par stycken).

8. När du vikt ut båda sidorna i dragspelet får du fördela lagren lite tjusigt, dra och trycka till lite, så det blir mer blomma och mindre muffinsformar på rad.

9. När du gjort sjuttiosju (jo, det känns så) papperspioner (och är lagom hålögd) så börjar det riktigt roliga. Fram med limpistolen och fyll rislampan. De ska sitta tätt nog för att det inte ska bli hål emellan dem men så att ljuset ändå har en chans att skina igenom på ett någorlunda jämnt sätt.

Det turkosa temat är nu genomgående (läs fulländat). En grön-blå pryl till och det går det över styr …

Pion kan bli pom pom
Om du hellre vill göra pom poms än blommor så behåller du längre trådar när du knyter och klipper till tråden på dragspelet, så får du till upphängningsanordningen. Själva blomman sprider du bara ut lite mer, så de blir en cirkel istället för en platt blomma. Här kan du variera karaktären på blomman eller pom pomen efter tycke och smak. Runt, sick-sack, trekantigt, fyrkantigt … Oavsett vad du väljer så kan det bli himla piffigt till festen, eller så.

Badkar uppdaterade badrummet

När vi letade hus (i dryga två år) var kravlistan lång. Charmigt, tvåvånings, stort kök, braskamin, två badrum, förnster i badrummen, kontor, sy- och hobbyrum. Och så ett badkar (önskningar är ju inte alla gånger helt relevanta eller för den delen vettiga). Efter mycket letande, ångest och huvudvärk stod vi där med vårat drömhus. Med allt (det mesta) på listan. Förutom ett badkar.

Sen dess har vi pratat om att göra om ett av badrummen. Byta duschväggar mot badkar. Byta blandare och på nåt sätt sätta igen hålen som blir kvar. När de tankarna flög genom huvudet, oftare genom mitt än min sambos, så kom genast nästa tanke; jodå, men kanske inte just nu … Men så uttalade min kära sambo de magiska orden ”har du ringt hantverkaren än, jag vet ju att det blir jag som kommer att få göra det där ändå?” Då växte hornen i pannan på mig. Så för några veckor sen, när han var på tjänsteresa till Kina i två veckor, skred jag till verket.

När han kom hem stod karet på plats. Duschväggarna var borta, blandaren pimpad med en badkarspip och allt silikon var bortskrapat. Jomenvisst! Horn i pannan är bästa drivkraften. Kan själv, liksom.

Och så svårt var det inte. Jag fick hjälp av min kära pappa (tack igen pappa!). Nu letar jag badskum och badbomber i parti och minut. Det är så skönt att komma hem, lite frusen, och tända en massa ljus, trycka igång Spotify och sjunka ner under skummet. Som jag längtat!

Och så ett smart tips. Anledningen att det inte var så svårt var att jag inte behövde byta hela blandaren (och stänga av vatten och sånt tjafs) utan bara montera på en så kallad badkarspip, som jag sedan fäste duschslangen på. Plättlätt. Eller nja, det var en strid att få tag i rätt pip, men sen så! Och i det här fallet måste jag rekommendera Comfortbutikerna. När jag var som mest uppgiven (efter besök på de större kedjorna som inte hållit vad de lovat) var de proffsiga och extremt tillmötesgående och fixade fram en beställningsvara från ena eftermiddan till andra förmiddan. Och tur var ju det, jag hade ju strikt deadline : )

Och ja, nu är det även konstaterat att det får rum två rumpor i vårt nya badkar. Och att det går alldeles utmärkt att dricka bubbel i det.

Så om du går i badkarstankar, slå till bara! Gört.

Bollar lyser upp hallmörkret

I Kop&Kandes skyltfönster  i Helsingör sprang jag i somras på en liten skattgömma. Ett helt hörn med en massa bollar. Nästan ett bollhav. Självplock. Glöm lösgodis, det här var ju himlen på riktigt! Och i fler färger än godishyllan på Ica. Ni må tro att jag funderade ett tag innan jag bestämde mig vilken färgskala jag skulle välja.

Det blev till slut vita, beigea, bruna, grå och svarta bollar som sen skulle sättas på en slinga och som nu (efter en del pill och lite glapp sladd) lyser upp min hall. Bollarna kommer från Happy lights och de säljs även färdigmonterade på olika långa ljusslingor i en massa olika färgskalor. Men visst är det lite roligare när man får plocka ut dem och välja längd på slingan själv?

Så nu är jag redo för höstmörkret. Bring it on!

Pimpad altan

Nu är den redo för sommaren. Altanen. Pimpad med lampor i parasollet, en ny loungesoffa och så en massa odlingar, krukor och grönt. Kvar på att-göra-listan är ett stort, uppstammat och lite insynsskyddande träd, gärna som kan få stå ute året om. Jag har funderat på buxbom eller kanske syrén, har ni några bra förslag?

 

Här ser pallkragarna riktigt tomma ut, bara någon vecka senare är jordgubbarna på väg att bli röda, vaxbönorna har skjutit upp rejäla skott och den första ruccolasådden är nästan helt uppäten.

Eftersom det fina vädret drog sin kos har tomatplantorna fått flytta in igen. Trångt och tråkigt men oj vad de har växt. Men nu vill de ut. Vad odlar ni i år?

Nu längtar jag efter att få sitta och vaka in helgkvällarna med ett glas vin i nya soffan under parasollet. Bara att vänta … Det ska nog bli sommar av det här också.

Operation trädadoption

Igår var det dags. Dagen D. Farfars träd skulle grävas upp. Vi var fyra som grävde och efter två timmars hårt, lerigt jobb kunde vi lyfta ur det ur sitt hål. Pust! Efter att vi mer eller mindre fått trycka in trädet i släpet skulle ju de där inne ta sig ut också. De kom krypande längs golvet, en syn för gudarna (eller i alla fall grannarna)! Som tur var (för våra ömma kroppar) var bastun på och efter lite tapas och bubbel blev det bastu- och bubbelbad.

Del två i adoptionsberättelsen utspelar sig idag. I skrivande stund är vi på väg hem med det (lilla) trädet på släp. 80 km i timmen på motorväg går inte fort kan jag säga…Men snart är vi hemma och det är dags för det stora eldprovet. Ner i gropen kommer det väl alltid, frågan är om det står kvar där? Imorgon, under novemberstormarna och till nästa sommar. Spänningen stiger.

När trädet var på plats firade vi med äppelpaj gjord på trädets egna äpplen. Mumma! Och plötsligt blev det ännu viktigare att få det att överleva – alla framtida äppelpajer!

Sista gardinerna uppe med flow

I veckan fick jag äntligen lite inspiration till att ta tag i köksgardinerna. De var de sista i raden (om jag inte räknar skräprummet, det är precis vad det heter och låter som. Jag får kanske en anledning att återkomma dit så småningom.) och tyget har legat här och väntat på mig några veckor nu. Legat och väntat sådär lagom retfullt. Men nu är det gjort. Skönt att de kom upp innan det är dags att byta till julgardiner i alla fall, kändes som att det var ett helt möjligt scenario där ett tag.

Jag vet inte vad det är med mig och min symaskin. När jag väl sätter igång (efter flera veckors betänketid) så hamnar jag ofta i ett härligt flow. Tiden stannar och allt flyter. Det känns kul och går lätt. Tänk om jag kunde få flow även på andra håll lite oftare. Mäktig känsla! Kan organiserande av skräprum vara en källa till flow mån tro?

Granriset blev dörrhängare

Jag har bestämt mig för att maximera julen i år. Jag får väl fortfarande hejda mig lite antar jag (!?) men granris har ju en förmåga att sända tankarna till jul. Och nu hade jag ju en leverans att göra nåt kul med. Så tänkte jag låta det stoppa mig – å nej!

Så av ett hjärtskelett och lite grön ståltråd blev det en dörrhängare.

Sen kunde jag inte hejdå mig utan gick loss på de nyinköpta julröda svamparna. Och vips så är julstämningen på gång, redan i mitten av oktober. Hur överlever jag annars mörka november? Frågan är väl om granriset håller ut så länge …

När börjar ni fuska med julstöket?